År 2015 åtog sig FN att bidra till bättre ekonomisk, ekologisk och social utveckling till 2030 med så kallade ”Agenda 2030”.
Tre månader senare följde klimatavtalet från Paris, som hänvisar till 2030-agendan och preciserar den med hänsyn till klimatmålen. Hur långt har Agenda 2030 kommit och vad är dess innehåll?
Några av världens största problem är följande:
- Havsnivån stiger.
- Antalet orkaner ökar.
- Andelen CO2 i atmosfären ökar.
- Problem med hunger, undernäring och brist på dricksvatten kvarstår
Agenda 2030 består av 17 mål
Denna situation fick 193 delstater i New York i september 2015 att definiera gemensamma mål. Det finns faktiskt 17 mål som ska uppnås till 2030. De kallas Sustainable Development Goals (SDGs).
Agenda 2030 – Nyckelpunkterna
FN skrev ner dessa mål på 172 sidor. De kan sammanfattas i tre huvudpunkter:
- Kämpa mot fattigdom och hunger
- Klimatskydd
- Bättre utbildningsmöjligheter
Mätt mot tidigare ansträngningar är dessa mål verkligen enorma. Men det får inte stanna där. Det vore önskvärt om målen eftersträvades seriöst och aktivt.
Agenda 2030 – Hur är genomförandet?
Ingen av oss förväntade sig att en politisk överenskommelse av denna omfattning skulle medföra synliga förändringar inom så kort tid. Men vad har hänt hittills?
Statusen för 2019 visas i både ”Sustainable Development Report” (SDG Report) och dokumentet ”World Economic Situation and Prospects” från FN.
SDG-rapporten klargör att det fortfarande finns mycket att göra! Detta är någonting som gäller alla länder.
Danmark är ledande med en måluppfyllelse på 85 procent och Sverige ligger en bit därefter.
Detta är faktiskt inte dåligt för vissa länder när man har i åtanke att 100 procent inte behöver nås förrän 2030. Ändå: Enligt SDG-rapporten måste även toppstaterna fortfarande arbeta med områdena ”klimatskydd” och ”hållbar konsumtion”.
Dessutom finns det alltför stora nitratföroreningar i marken från jordbruket . Vidare, medan världsomspännande undernäring fortsätter på ena sidan av världen slängs en tredje av all producerad mat.
Om du jämför dessa klagomål med målen som visas ovan hittar du att det största behovet av åtgärder är därför att uppfylla dessa mål:
- ingen fattigdom
- ingen hunder
- Hälsa och välbefinnande
- Minskad ojämlikhet
- Hållbar konsumtion och produktion
- Åtgärder för att skydda klimatet
Innan Corona-krisen bröt ut ökade den globala ekonomiska tillväxten avsevärt totalt sett. Samtidigt har de finansiella obalanserna ökat. Klyftan mellan rika och fattiga inom staterna har ökat. Och samtidigt har industriländerna fortsatt att ta avstånd ekonomiskt från utvecklingsländerna.
G20-länderna måste förbättra sig
G20 är en informell sammanslutning av de 20 ekonomiskt starkaste industri- och tillväxtländerna. Det är därför de har störst tyngd i genomförandet av Agenda 2030, inte bara på grund av sin befolkning. Tyvärr är vissa av G20-länderna inte bra förebilder. För det är just med hänsyn till hållbarhet som invånarna i tillväxtländerna lever över sina tillgångar på grund av sin höga levnadsstandard.
CO2-utsläpp är en av flera indikatorer som visar på denna brist.
Schweiz, Singapore och Luxemburg genererar de mest miljömässiga, säkerhetsmässiga och ekonomiska kostnaderna per capita.
Exempel på sådana kostnader är:
- Avskogning på grund av ökad efterfrågan på palmolja
- Stöd till skatteparadis
- Underlåtenhet att göra budgetåtaganden för genomförandet av hållbarhetsmålen
Statusrapporter från länderna på Agenda 2030 är endast frivilliga. För att visa status för genomförandet bör länderna regelbundet rapportera om hur de kommer att genomföra 2030-agendan. Men termen ”Frivilliga nationella granskningar” gör det redan klart att dessa rapporter är frivilliga. Ändå har de flesta stater redan rapporterat.
Däremot känner inte staterna att detta verkligen sätter dem under press. Det skrivs att det hyser tvivel om hållbarheten och utvecklingen av SDG genom rapporterna. För att få fram riktigt meningsfullt material är rapporter från oberoende utländska experter mer effektiva för var och en av staterna.
Visst: Om alla skriver sin egen rapport får alla högsta betyg. Men vi måste hålla oss till verkligheten.
Medlemsstaterna måste hålla ihop mer
Hållbarhetsrådet ser ett stort problem i att det gemensamma projektet Agenda 2030 lider av att enskilda stater gör det ensamma. Det är inte bara USA som i allt högre grad isolerar sig i sin strategi. Till detta kommer trycket som industrin lägger på regeringar.
Länder måste investera mer
Även om mycket kan förändras utan ytterligare investeringar är faktum att Agenda 2030 inte kan genomföras framgångsrikt utan pengar. Ja, regeringarna har undertecknat ett åtagande att genomföra SDGs. De facto är dock hela projektet fortfarande frivilligt, så länge länderna inte kan sanktioneras i praktiken.
Låt oss ta ODA-kvoten: ODA betyder officiellt utvecklingsbistånd. Förenta nationernas länder borde spendera 0,7 procent av sin bruttonationalprodukt på att stödja fattiga länder. Vem håller fast vid det? Nästan ingen.
Vid FN:s generalförsamling den 24 september 2019 i New York diskuterades 2030-agendan återigen intensivt. Lika intensivt som politiker gör: mötet användes som en plattform för att skapa sig ett namn. Och att prata om saker som redan är kända.
När allt kommer omkring, eftersom 2030-agendan var en central punkt på generalförsamlingens agenda, kunde världen inte blunda för ämnet. Man kan nog inte förvänta sig mer av det.
Coronakrisen och Agenda 2030
När det gäller klimatet har Coronakrisen gett oss en knuff i rätt riktning.
Den långa nedstängningen orsakade en betydande minskning av växthusgaserna. På våren stod inte bara flygtrafiken och sjöfarten stilla. Det hände också betydligt mindre på alla gator på grund av hemmakontor och stängda företag.
Detta krävde också mindre el och naturgas. Delvis på grund av mindre resande minskade utsläppen dramtiskt under 2020.
Politik kan inte uppnå målen utan oss
Vår levnadsstandard förbättrar inte förhållandena på vår planet. Var och en av oss tjänar så mycket pengar – jämfört med utvecklingsländer. Den höga inkomsten går hand i hand med höga konsumtionsutgifter. Oavsett om det är mat som till stor del slängs oanvänd. Eller om det är elektriska apparater och fossila bränslen.
Vi kan inte bara skylla på politiken om vi inte följer de 17 målen för hållbar utveckling. Vi måste alla minimera vår konsumtion och leva mer hållbart.
Trots all kritik mot politiken måste man säga: ja, frågorna om ekologi och hållbarhet blir allt viktigare som ett resultat av 2030-agendan. Första steget har tagits: nämligen att överhuvudtaget sätta dessa mål. Grunden är lagd: Men nu handlar det inte bara om politik och ekonomi för att genomföra målen. Var och en av oss måste bidra.